18/08 – Har jag löst problemet?

Verkar hela tiden som om jag tar ett steg framåt, stöter på ett nytt problem, kämpar med det i 4-7 dagar och sen kan jag ta ytterligare ett steg framåt igen. Inatt försov jag mig inte och hade en hög disciplin. Framförallt beror det på att jag rannsakade mig själv och insåg att i princip alla försök till att bara ”vila lite” i sängen resulterat i att jag försovit mig. Efter lite peppning med mig själv och snack så har jag nu även känslomässigt(inte bara logiskt) accepterat att jag inte får gå och lägga mig för att bara vila. Jag har även försökt skapa en inställning av att längta efter nätterna och se dem som en spännande utmaning igen.

Detta uppnådde jag delvis genom att prata om hur gärna jag vill nå de egenskaper som man sägs få som Polyphasic sleeper, men också genom att försöka hitta tillbaka till det stadium jag var i när jag började med experimentet. Detta gjorde jag genom att gå samma motivationsrunder (alltså samma sträckor) som jag gjorde när jag började och lyssna på samma musik som jag gjorde då.

Jag gick jag igenom hur mina vänner gav mig stöd och pratade positivt med mig och metoden och jag försökte föreställa hur de, två TV-rapportrar och min påhittade ”gud”, Derek, var med mig hela tiden och såg vad jag gjorde. (Jag vill alltid visa upp mig inför andra och klarar då utmaningar bättre. Effekten är densamma som att tänka dig att du har en skällandes schäfer efter dig när du löper.)

Natten var tuffare än vanligt vilket antagligen beror på att jag inte tog mina naps vid de tidpunkter som jag brukade. Jag hade chansen att sova efter malmöfestivalen först 00:30. Förra napen var 18:00 så då hade det gått mer än 6 timmar och jag var fruktansvärt trött när jag väl gick och la mig.

Kommer framförallt ihåg när tåget stannade i Lund c och gick av för att fråga en konduktör om tåget gick vidare till Gunnesbo där jag hoppar av. Då lyckades jag inte få ögonen att skapa något fokus på längre avstånd utan jag såg bara några få meter framför mig och jag fick chansa åt vilket håll jag skulle gå för att hitta konduktören. När jag kom till tågets ena sida såg jag att sidodörren var öppen och det stod en person utanför. Jag kämpade med att få blicken att läsa av huruvida det var tågpersonal eller inte, men det var bara knappt att jag skymtade något rödaktigt (skånetrafikens logotyp är röd). Jag drog slutsatsen att chansen var hög det var chauffören då ingen resenär borde stå och vänta så där och att han hade ngt rött på sig - lyckligtvis hade jag rätt. (Blev taxi hem för tåget skulle vidare till Höör så det var ju tur jag fick tag på föraren.)

Trots att kroppen bara skrek efter att sova och jag hade svårt att se saker och ting kände jag ändå att skallen fungerade tämligen bra. Detta är nog också anledningen till att jag inte alls blir rädd för situationen. Men helt bra fungerade hjärnan knappast utan jag skulle vilja lika tillståndet ungefär som efter en större krogrunda.

(När Taxin var framme fick han kontanter av mig, men jag fick inget kvitto vilket jag fattade först efter att jag gått 10 meter. Gick tillbaka och bad om kvitto, (För min del i syfte att kräva tillbaka pengar från Skånetrafiken som hade haft tågproblem vilket var orsaken till hela förvirrningen) och han frågade om jag kunde ta ett annat kvitto och jag godtog det efter att jag frågade om det var från samma dag. Här blev det två fel. 1: Jag fick inget kvitto som styrkte att jag åkt vid tiden som passade just för det felande tåget. 2: Detta innebar ju att chauffören fick svart betalning och det är jag helt emot.)

Sedan blev det naps 02:30, 04:30 och 06:30. Hela vägen 02:30 till 06:30 låg jag på 6/10 i prestationsförmåga. Jag gjorde mest lätta saker eller tittade på någon serie på datorn. När jag vaknade vid 07:00 var jag trött på att den låga effektiviteten så jag tvingade mig till butiken och efter bara 5-10 minuter hamnade jag på 8/10 i prestationsförmåga och hade inga problem att göra vad jag skulle.
Ser fram emot morgondagen för då kommer en rapporter från SVT 1 som ska följa mig från 04:30 vilket borde göra det lätt att stanna uppe och hålla en hög prestationsförmåga!